i fredags låg jag ute i solen, läste Idioten (av Dostojevskij för de som inte visste) och åt plommon. sedan åkte jag till albin där jag var nästan hela helgen, vilket var i princip som balsam för hjärtat. nu börjar balsamet försvinna lite, men jag håller fräknarna som ett bevis på att det faktiskt var sommar en gång. det gör saker och ting lite lättare, såsom den gråa himlen och den kommande flytten. jag är ganska pirrig, och kommer behöva massvis med balsam runt mitt hjärta innan jag klarar av det. tror jag.